Nu har det börjat. Vardagspusslet.

Imorse var det inga problem. Både jag och K börjar sent. Jag går i skolan 13-16, K jobbar 16.35-24.56 I eftermiddag blir det problem dock. Förskolan stänger 16.30, men K hämtar barnen 15. Jag är inte hemma förrän 17, och K behöver åka 15.45 Hur löser man det?

Svaret är farmor. Vi har sån tur att våra föräldrar bor hyfsat nära och K's föräldrar är pensionärer. Barnens farmor följer med och hämtar barnen och är här tills jag kommer hem.

Imorgon och på onsdag hjälper min lillasyster till och hämtar.

K jobbar sent den här veckan och nästan hela mars. Tillsammans med korta öppettider på barnens förskola blir det mycket pusslande, och lättlagad mat.

Idag har jag i allafall hunnit med både brödbak och plugg. Skönt!

Vi har klarat oss bra från sjukdomar den här vintern, men det fick vi igen. Den här veckan har vi haft förkylningar, ögoninflammation och magsjuka. Sista kräkningen på barnen var igår fm, så jag tänkte att "YES! Jag kan ha min Mary Kay-vinsing här på fredag". Men som man säger, man ska inte ropa hej... Idag blev Kalle sjuk. Ända trösten är att det har varit reklativt milt för alla.

Men ändå.

SUCK!

I fredags var sista dagen på föräldraledigheten för mannen i huset. Nu är det verklighet och vardagspussel som gäller.

Fråga: Vad börjar verkligheten med?

Svar: Två sjuka barn, och ingen tid att skriva på tentan som ska lämnas imorgon. Omtenta nästa.

Lillkillen blir hemma åtminstone tisdag och onsdag pga diarée. Storkillen får gå när han känns piggare, han är superförkyld. Hoppas inte diaréen smittar.

Vabben idag tog jag, imorgon är K ledig och onsdag vabbar K. Hoppas de är friska sen.

Gräsänka är man väl egentligen när ens man är bortrest, min man kommer nog hem igen om nån timme.

När jag nattade barnen kom han in och sa att han var tvungen att hämta upp en kompis på Arlanda. Hon hade varit i Luleå och nu hade det hänt nåt så hon var ordentligt upprörd och ville bli upplockad på Arlanda kl 21. Vad ska jag säga om det. Det är väl bara att åka.

Själv tycker jag det är kontigt att en person över 25 år inte kan ta hand om sig själv och ta sig från Arlanda. Jag hoppas att det är nåt seriöst som har hänt och inte en "jag har blivit dumpad av min pojkvän"-kris.

Frågan är om jag ska gå och sova och bli frisk eller om jag ska stanna uppe och kräva svar på vad som har hänt redan ikväll.

Jag skulle ockås vilja vara som barnen. Sjuk i sådär 5-6 timmar. I morse var barnen precis som vanligt. Lite glansiga på ögonen, men annars ingen skillnad. När jag blir så sjuk som S var igår är jag däckad flera dagar. *pust*

Barns sjukdomar är konstiga.

Imorse var S pigg och glad och vi var på förskolan och han var pigg och glad som vanligt. Vi promenerade hem och tittade på gräsänderna och åt lunch. Sen somnade S, och när han vaknade var han jättehängig och hade feber. Ungefär fyra timmar senare var febern rejält hög (jag gissar på strax över 40 grader) och han kräktes. Efter det blev det bättre och han åt två portioner middag, drack 2 glas saft (för energins skull), ammade och drack en flaska välling innan han somnade.

Imorgon blir det i vilket fall som helst inte kalas.

Idag var jag med min lilla 3-åring V på 6-årskalas. Flickan som bjöd in hade bjudit hela avdelningen på förskolan och nästan alla var där.

Eftersom V vaknade från middagsluren kl 12.45 och vi skulle vara på kalas 13.00 fick jag ringa och säga att vi kom sent. Det var inga problem och vi var där 13.30 Först var V jätteblyg och när N såg att vi hade kommit ville hon nästan lyfta in V till sin plats, men V bölev jättegrumpig och jag fick övertala honom länge att vi skulle sitta och äta tårta, som V inte ville ha. Han ville hellre ha en kaka och efter halva var han mätt och gick därifrån. Efter tårtan tinade han upp och sprang omkring och tittade på allt och åt popcorn. En flicka kom fram och lyfte upp V och V skrattade och sa "hon bär mig". Är man minst så är man! (V har varit avdelningens bebis nu i höst eftersom han har varit yngst, han fick till och med dispens för att börja tre månader tidigt på stora avdelningen.)

Sen var det  disco och V dansade lite grann, presentutdelning och fiskdamm. I fiskdammen fick de fiskar gjorda av toarullar och inslagna i papper. Tyvärr glömde jag ta kort, men det var fantastiskt bra gjort!

När vi kom hem var V jättetrött och till Bolibompa var det lite gråt och napp och vila på kudden.

På väg till kalaset var vi på väg att halka av vägen. Det var skridskobana på vägen och i en kurva tappade vi greppet helt och gled en bra bit, trots dubbdäck. Det var riktigt läskigt. Tack och lov hade de sandat mer när vi skulle hem igen.

Jag missade några namn. De får väl ligga som bubblare eller så.

Tage

Sture

Brita

Ofta är det så med namn också att man kommer på fina namn lite då och då, men när man ska skriva ner de så finns de inte i huvudet längre.