Alla inlägg under augusti 2008

Av Ida von Rosen - 29 augusti 2008 22:41

Jag fick pengar från csn igår, och idag plockade jag ut dem. CSN skickade en utbetalningsavi från Swedbank, trots att jag har pluggat med studiemedel tidigare. Korkat tycker jag, från nästa månad kommer de in på mitt konto iaf.


Sen gick jag lite och kikade i butiker, innan jag skulle iväg till Nordea, och hamnade på Thriumph. Där såg jag en supermysig bh, och frågade om den fanns i d-kupa, men nä, den gick bara upp till c. Trist. Sen pratade jag lite med expiditen och fick hjälp med mätning och provning, och fick fatt på en supersnygg superskön bh i exakt rätt storlek. 70F. Inte konstigt att jag aldrig får fatt i nån skön bh när jag provar själv när jag provar helt fel storlek. det är nog förövrigt den dyraste bh jag har köpt också, 399 kr. Men det var det värt. Fast med det priset får det nog bli en bh/månad annars kommer jag bli ruinerad, och jag vill verkligen byta ut alla mina utslitna, uttänjda amningsbhar nu. Och alla utslitna, uttjänta amnings- och mammaledigkläder... Jag skulle helt enkelt behöva byta ut en stor del av min garderob. Aj. Dyrt.


Dessutom behöver Vidar ett nytt regnställ, en ryggsäck och en liten vattenflaska. Svante behöver nya skor. K behöver nya civila kläder (byxor, t-shirts, tröjor). Jag behöver en ny höst- och vinterjacka också. Och regnkläder, och eventuellt vinterkängor eftersom mina fötter har blivit större efter barnen och de nuvarande trycker lite. :/


Det är dyrt när hela familjen behöver nya kläder samtidigt... :S

Av Ida von Rosen - 28 augusti 2008 22:24

Idag var vi och sa hejdå till Vidars gamla förskola. Det var skönt att få ett ordentligt avsked eftersom vi innan sommaren trodde att han skulle fortsätta där.


Det var med lite blandade känslor vi sa hejdå, för personalen är så go, men å andra sidan så skulle han byta avdelning och alltså byta personal. Den jag kommer sakna mest är G, jag hann bara träffa henne jättekort idag, så jag funderar på att gå dit en gång till bara för att säga hejdå ordentligt till henne också.  Hon berättade iaf att hon har jobbat på den förskolan som Vidar ska börja i och hon trodde att det skulle passa honom väldigt bra.


De andra i personalen hann vi prata mer med medan barnen lekte omkring och badade i vattenpölarna (och därmed blev dyngsura eftersom jag hade glömt att ta på dem galonisar, tur att det ändå var hyfsat varmt ute). Vi fick ett litet kompendium med "Vidars tid på Segelkobben" och personalen fick varsin tvål från Lush, den ena halvan fick "Rockstar" som luktar gods, och den andra halvan fick "Honey, I washed the kids" som luktar honung. Jag tror att de blev glada i alla fall.


På måndag börjar en ny tid för Vidar på en ny förskola, jag tycker att det ska bli jättespännande! Och jag hoppas att Vidar också ska trivas.

Av Ida von Rosen - 28 augusti 2008 22:02

Nu har jag precis gjort klart min första skrivuppgift på Lärarprogrammet med profilområde pedagogiskt arbete med yngre barn, aka Förkollärarprogrammet på Stockholms universitet. Den handlade om "min historia som språkanvändare". När jag satt och skrev den slog det mig hur många olika sätt det finns att skriva på och hur många olika sätt varje enskild individ begagnar sig av.


När jag skriver så här i bloggen använder jag ett avslappnat skrivsätt, nästan som talspråk, med många förkortningar. När jag skriver på internetforum skriver jag nästan än mer avslappnat, för där håller man verkligen en konversation. Skriver jag under en föreläsning så skriver jag snabbt, slarvigt och nästan oläsbart, men när jag sen skriver rent det så skriver jag snyggt och noga, med bara en del förkortningar, och sen när jag skriver inlämningsuppgifter skriver jag riktigt akademiskt. sen finns det tusen andra sätt att skriva på också, det är bara att läsa två valfria böcker och jämföra, eller när man arbetar, då skriver man ofta också texter, men helt olika texter beroende på vad man arbetar på. Det är egentligen fantastiskt vad många sätt man kan skriva på.


När jag läste saga för barnen idag läste jag "Mulle Mecks första bok - Racerbilar" av George Johansson och Jens Ahlbom samt "Ocke, Nutta och Pillerill" av Elsa Beskow. Den första talar indirekt till barnen genom texter som börjar med "Titta Buffa! Här är en riktig formel 1-racer/.../", medan den andra är skriven på rim och därmed oerhört lättläst, men svårare att lyssna till. "Ocke, Nutta och Pillerill" har däremot betydligt fler sensmoraler än vad "Mulle Meck" har, och det är också två helt skilda sätt att skriva på. Det ena är en informativ, nästan faktabok, medan den andra är en moraliserande bok om att man inte ska rymma från sin mamma. Båda två är absolut läsvärda, jag gillar, i princip, alla Elsa Beskows böcker, och min 3-åring lyssnar gärna och och pratar sen länge om bilderna, som även de innehåller många nyanser av berättelsen.


Det här är ett ämne som onekligen fascinerar mig, och som jag skulle kunna fortsätta skriva om i all evinnerlighet, men nu ska jag sluta för dagen. Ha det gott alla små och stora där ute i världen.

Av Ida von Rosen - 27 augusti 2008 22:51

Nu har jag hittat en brudklänning, den är jättesnygg! Men jag vågar inte lägga upp en bild på den här, för tänkt om K kommer in, han vill inte (får inte?) se den innan bröllopsdagen, som för övrigt är 15/11.


Den har en ganska mjuk böljande kjol och ett liv med pärlor ovanför brösten och precis runt höften och kommer från "Högtidskläder" på Hornsgatan i Stockholm. De är förövrigt helt fantastiska på service och underbart trevliga, tillskillnad från "Stockholms brud och fest" där jag fick till svar "jamen det får du väl kolla på bilderna", men hallå, en bild talar inte om hur den är. :/

Behöver jag tala om att jag inte provade nåt där, eller gick tillbaka.


Nu är det bara K's kläder kvar (och massor av andra saker). Han velar mellan en svart (randig) bonjour och en mörkgrå (typ blommig) frockcoat. Jag röstar på frockcoaten eftersom det inte är svart och matchar marskalkernas kläder. Bonjouren ser dessutom ut som en överrock, även om den var tjusig med hatt till. Men vi får se vad han bestämmer sig för tillslut.

Av Ida von Rosen - 26 augusti 2008 22:23

Nu är jag iofs hemma, men barnen sover och jag har inte träffat de sen 8.40 imorse. :(

Först skola, sen handledarutbildning så jag kan få körkort nångång, sen var vi hemma vid 22.


Skolan var bara informationsmatning, och så lite uppgifter, jag har nog  80 sidor att läsa till fredag, och en skrivuppgift. Nåja, jag behöver iaf inte göra den på engelska. Boken som alla tycker är så svår tycker jag är rätt lätt, jag menar, den är ju på svenska.


Vi träffades i seminariegrupperna för första gången idag. I vår grupp är vi väl 25 pers varav 7 killar. Sen finns det en grupp till med killar i, totalt är det 7 grupper, med 25 pers i varje. Det är en jämställd utbildning jag går... Jag hoppas det blir bättre med tiden.


Handledarutbildningen var yterligare 3,5 timme informationsmatning, men det var en bra föreläsare och en del matnyttig info. Om sådär 2 månader borde vi ha ett handledarbevis så då kan vi börja övningsköra. Förhoppningsvis har jag kortet till nästa sommar. 

Av Ida von Rosen - 25 augusti 2008 21:24

Idag var det dags att börja skolan igen efter ett år och åtta månder hemma. Det började inte så bra med et kaotisk natt med massa ammande, så jag var trööööött på morgonen, men efter en dusch var det ok. Sen kom jag hemifrån fem minuter sent, så det var bara tack vare ett lite försenat tåg som jag hann med rätt tåg. Jag kom i alla fall fram i tid och registrerade mig duktigt och så.


Träffade systerns (påp-Ankaan) polare A, så vi umgicks under dagen. Det var trevligt. Sen upptäckte jag att skorna jag hade på mig var sjukt obekväma. Sista föreläsningen var på två timmar utan paus, skönt att det bara var en introduktionsföreläsning, så det inte gjorde så mycket att det mest var ludd i huvudet i slutet.


På vägen hem hade jag bestämt mig för att jag skulle ta bussen, men då ringer K och säger att jag ska gå och köpa ost för det är slut och vi ska äta tacos. Jahapp, stackars fötterna. Efter 10 meter tog jag av mig skorna och gick barfota. :p


Gick förresten förbi optikern för att justera glasögonen på vägen hem, det gick sådär. de är raka och fina nu, men det är en liten lödning som har släppt, så de kan bli snea fort igen, så hon rekommenderade att jag skulle byta fronten, men det får jag göra sen, nu har jag inte råd att lägga ut 225 kr, även om det skulle vara värt det. Glasögonen sitter ju ihop iaf...


Ramlade in på Granit, Lindex och Wedins också. På Granit blev det en superskön svart tröja, modell långärmad T, till mig och en snygg svart i farfarsmodell till Vidar. Ekobomull såklart. Köpte en tvålkopp och ett pärmregister också, trodde jag, det var en flikmapp. Nåja... På Lindex blev det nånting som jag inte ska skriva ifall K läser, det är till bröllopet iaf. Provade ett par supersnygga jeans också, med de får jag köpa nån annan gång. Wedins hade slutspurt på sin rea, men där hittade jag ingenting snyggt. Jag vill ha ett par lågklackade snygga höstskor, får fortsätta leta och använda mina utslitna, sex år gamla jumpadojjor så länge. Aja.

Av Ida von Rosen - 23 augusti 2008 10:27

Det kan inte ha gått någon förbi att Carolina Klüft har bytt gren från sjukamp till längd, och inte heller kan tidningarnas skriverier om "det förlorade guldet", "guldet blev till sand", "superstjärnan som blev en mängden" etc ha undgått någon. Jag kan förstå att journalister, och även vanlig publik, blev besvikna, men vad jag inte kan förstå är att man inte respekterar Klüfts val. Självklart är väl att man frågar varför precis när valet offentliggörs, men att fortsätta fråga varför och om hon inte ångrar sig i över ett år efteråt är bara att visa brist på respekt för det egna valet.


Det viktigaste när man håller på med en idrott, oavsett om det är på motions- eller elitnivå är att man har roligt. Har man inte roligt är det ingen idé att fortsätta. Jag kan vara besviken över att min lillebror gav upp brottningen där han hade potential, men jag kan aldrig tvinga honom att fortsätta, och det enda jag gör om jag fortsätter fråga varför han slutade, och om han kommer ta upp det igen, är att skapa irritation och ett svstånd mellan oss. Och det är pecis det journalisterna gör nu när de frågar Klüft om hon "nu inte ångrar att hon gav upp sjukampen". Nej, jag tror inte att hon ångrar det, och nej, jag tror inte hon kommer ta upp den igen. Antagligen är hon besviken över att komma nia och bara få hoppa tre hopp, men nu har hon en utmaning och ett driv. I sjukampen kunde hon ha en extremt dålig uppladdning och inte ge gärnet och ändå vinna. Hur kul är det egentligen? Det fanns inget att kämpa emot, nu däremot måte hon kämpa. Hon måste ha bra uppladdning och ge järnet, gör hon inte det kommer hon inte ens bland de fem bästa. Har man vunnit allt som går att vinna i en gren och det inte kommer någon eller något som utmanar en så försvinner motivationen och det är dags att testa nåt nytt, och det är det Carolina Klüft har gjort. Jag respekterar hennes val och önskar henne lycka till i framtiden. Vem vet vad OS om 4 eller 8 år har att bjuda på, än är Klüft ung.

Av Ida von Rosen - 20 augusti 2008 21:12

Om man skriver att man vill ha svar senast ett visst datum, hur kommer det sig då att folk inte svarar? Vad är det i meningen "om svar anhålles" eller "svara senast" som folk inte förstår? Varför tror man att det går bra att låta bli att svara om man inte hade tänkt komma?


Jag hade bjudit säkert 50 personer till ikväll, jag tror att 10 svarade, ingen kom. det var inte jätteviktigt, en klädvisning bara, men det är tråkigt. Fram till kl 17.00 hade jag två ja och och fyra kanske. kl 17.00 fick jag ringa och höra om de skulle komma. man gör inte så. Var har folkvettet försvunnit? Är vi åttiotalister (och även sjuttiotalister) så fruktansvärt ego att vi inte ens har vett att svara på en inbjudan? Eller tror vi att vi bara behöver svara om vi kommer? Ska man behöva skriva "svara även om du inte kan komma" för att folk ska fatta? Själva meningen "om svar anhålles" betyder ju att man ska svara, oavsett om man kommer eller inte, och hur svårt är det egentligen att lyfta luren och ringa ett kort samtal. Eller för den delen trycka på "svara" i mejlfönstret. Det tar max en minut. Eller är det så att man tror att den som har skickat inbjudan ska bli sur för att man inte kan komma. Jag vet inte, det enda jag vet är att det är synd att folkvettet verkar ha försvunnit på vägen.

Skapa flashcards